Klimatfrågan är en av de viktigaste framtidsfrågorna. I Sverige är den politiska viljan ofta relativt god för att motverka den globala uppvärmningen. Såväl på nationell som lokal nivå finns mål, program och metoder för att minska utsläppen. En aspekt som dock ibland glöms bort i debatten är att klimatproblemen är globala. Utsläppen känner inga lands-, eller kommungränser. Det innebär att de mest effektiva lösningarna på klimatproblem bör ske på global nivå. Det allra bästa vore en global handel med utsläppsrätter. Vi är dock inte där, och det är väl tveksamt om vi någonsin kommer att komma dit. På vägen dit (hoppet är väl det sista som överger) får vi göra bästa möjliga. Det innebär att sträva efter att arbeta med den här frågan på så "hög" nivå som möjligt. Om den globala nivån inte kan nås, får man gå på näst högst nivå, osv. Därför vill jag att svenska kommuner, istället för att ha egna kommunala mål på utsläppsminiskningar, ska samarbeta över kommungränserna. Det kan mycket väl vara så att det är betydligt mer effektivt (dvs mer utsläppsminskningar per satsad skattekrona) att stockholmares skattepengar förs över till Uppsala kommun för att där satsas i ett projekt för utsläppsminskningar. Våra pengar kommer oss precis lika mycket (eller snarare mer, om det är ett mer lönsamt projekt i Uppsala än ii Stockholm) till godo där som om de hade satsats i Stockholm. Koldioxiden känner som sagt inga kommungränser.
Tyvärr är lagen emot mig här. En svensk kommun i södra Sverige (minns inte vilken) ville använda sin kommunala skattepengar för att köpa utsläppsrätter utomlands. Det blev tyvärr stopp av juristerna. Enligt lagen ska kommunala skattepengar komma kommunens invånare till godo. Den här juristen har visst inte förstått hur varken utsläpp eller en marknad beter sig. Jag erbjuder gärna gratisundervisning för jurister varför utsläpp av koldioxid i annat land eller kommun är till godo för även just deras kommuninvånare. Jag ska försöka hitta artiken på ämnet och länka till den.
Ytterligare en aspekt av utsläpp och marknader är att sambanden är oerhört komplexa. Det finns efterfrågeeffekter, utbudseffekter, substitutionseffekter och en rad andra förhållanden som påverkar utsläppen än dit och än hit. Ett ganska enkelt exempel kan vara att om en svensk fabrik som använder svensk el (som är oerhört koldioxidsnål) flyttar sin produktion till annat land med mer koldioxidintensiv el blir resultatet att de globala utsläppen ökar, när de svenska utsläppen minskar. Åtgärder som i ett första eller andra steg framstår som väldigt bra kan alltså om man går ytterligare några steg, visa sig ha motsatt effekt. Därför vill jag att alla kommunala åtgärder som genomförs i syfte att minska utsläppen ska granskas utifrån ett globalt (eller i alla fall nationellt eller europeiskt perspektiv), i stor utsträckning det är möjligt. (Det finns ju en gräns här också förstås, man kan inte lägga alltför mycket resurser på räknenissar som räknar utsläpp).
I Sverige, såväl som i Stockholm, kommer en stor andel av våra utsläpp från transportsektorn. Det finns också samband mellan ökad ekonomisk tillväxt och ökade utsläpp. (Det finns dock siffror från senare år som visar att sambandet inte är lika starkt). Transporter och tillväxt går också hand i hand. När tillväxten ökar gör även transporterna det, samtidigt som transporter av människor och varor är en förutsättning för ökad tillväxt. Man kan ju då lockas till att tro att bara vi minskar tillväxten och transporter så är problemet löst. Så är det dock inte. Eller snarare, det är en mycket dåligt lösning. Transporter och tillväxt är nödvändiga för att vi ska ha råd att minska utsläppen. Tillväxt innebär inte per automatik ökade utsläpp, och inte heller transporter. Det är hur tillväxten eller transporter sker som är av betydelse. Det är till exempel därför som oppositionens förslag om km-skatt är så fantastiskt dumt, för att blanda in nationell politik. Jag vill därför ha en klimatpolitik som tillåter ökade transporter och tillväxt.
